Fjärde deltävlingen i 1300 Rallycup och vi gick ut som ledare i cupen och fick alltså starta först i vår klass efter några ungdomsåkare. Det innebar nr6 på våra dörrar.
Den här gången hade jag lurat med mig Brittmarie tack vare att våra vänner Håkan och Lisbeth erbjöd sig att ta hand om Walter här hemma i Spanien.
Vi kom sent på Onsdagskvällen till Västerås där Figge hämtade upp oss. Torsdagen gick åt att färdigställa Lazlo och vi hann även med att käka middag hos Erik o Elisabeth. På fredagen rullade vi mot Nybro för att anmäla oss och besikta bilen i god tid.
På Fredagsmorgonen kom så Putte med sitt gäng och bjöd på frukost. Sen blev det biltävling.
Tävlingen var onotad vilket jag tror är mer gynnsamt för oss. Normalt brukar jag tappa mycket inledningsvis men nu hängde vi ju faktiskt med redan på SS1! Incar HÄR.
Enda problemet var att motorn gick varm. Det blev stressigt på efterkommande transport att hitta vatten att fylla på men vi hann precis i tid till SS2.
Nu hade även Marcus Johnsen/Emelie Jacobsson fått upp farten men vi var väldigt nöjda med vår insats. Något störda av att tempmätaren ånyo for upp på rött. Bra då med en oljekylare som kan hjälpa till. Vi låg fortfarande tvåa efter Lucas och Daniel men före Rydin/Simonsen vilket vi kände oss väldigt nöjda med. Fick dock fortsätta att fylla på vatten som kokat bort. Lätt att bränna sig när det kokheta vattnet står som en fontän när man tar av locket.
HÄR kan ni åka med på SS2.
SS3 kom att bli vårt Waterlo. Redan efter en kilometer gjorde jag en oförlåtlig felbedömning över ett krön (Jag litade på skogen, inte vägen) så att vi körde av vägen och skadade en bärarm så att även drivaxeln for ur. Människor med lina lade stor energi på att släpa bort oss från platsen till ett säkrare ställe (De ville ju säkert se fler avkörningar och ”action”).
Brittmarie fick sitta kvar på det varma och dammiga hygget medans jag fick göra en långpromenad till målet som kändes rejält i fötter och ben efteråt. Där blev jag hämtad till servicen för att ta vår ”Doris” med släp till starten på sträckan när den var färdigkörd.
HÄR får ni åka med tills det small… och lite till.
Det blev mycket meckande, dragande, lyftande och bändande innan vi kunde få på LAzlo på vårt höga släp. Faktiskt lite opraktiskt i dessa lägen. Putte gav oss bannor att vi inte hade en winch monterad. Den kommer att monteras, jag lovar! Bakom oss i kön kom sträckchef och TK personal från starten, liksom pappa Tommy Johnsen. Utan dem så hade denna lastning blivit ett riktigt stort problem för oss. Det som ger plåster på såren är ju absolut poängsystemet i våran cup. Bara att vi startade och sedan sträckpoängen summerades till 13,25 vilket gjorde att vi bara halkade ner till andraplatsen. Ytterligare plåster blev det av att bli inbjudna till Putte och Laila i Bergkvara på en generös middag med mycket snack. Vi tog oss denna extrasväng innan vi gav oss av på Söndagsmorgonen mot Örebro där jag släppte av Brittmarie vid bussen i Örebro för vidare färd mot Arlanda. Hon var hemma midnatten till Måndag. Jag stannade till Onsdagen för att fixa till så mycket som möjligt på Lazlo. Redan på Måndagen var motorn urlyft då vi inte ville riskera att köra ras på den.
Stort tack även till Fredrik Grahn på GMM som hela tiden hållit ett öga på oss när vi jobbade i hans verkstad. Meckandet fortsatte även på onsdagen tills Figge skjutsade mig till flyget. Först då kunde jag pusta ut -och alla andra- efter en intensiv vecka.
