Ytterligare ett rally skulle vi hinna köra tillsammans innan vi skulle börja köra den långa vägen hem till Casa BriOla. Jan-Erik Eriksson hade ju lånat gröna Lazlo till deltävling 4 i Kolsva så nu var han i bättre skick än när jag lämnade ifrån mig honom. Ovant igen för oss att behöva bo på vandrarhem för att kunna vara på plats kvällen före. Anmälan och besiktning tar ju en väldigt stor del av tiden inför en sån här tillställning. Alldeles för lång tid enligt mig. Väldigt resurskrävande är den också med alla funktionärer som går åt i besiktningshallen. Figge tog med sig husbilen och huserade även Stig-Åke så att dessa två kunde ge oss den service vi behövde.
Fyra st SS på lika många mil får väl räknas som standardnorm i dessa dagar. Med startnummer 6 hade vi en relativt bra startposition. De snabbare var ju framför oss och borde ha något sämre förutsättningar pga rullgruset. 4a, 5a, 2a och 3a räckte bara till en fjärdeplats på de synnerligen omväxlande, luriga och krävande sträckorna. Det märks nu tydligt att kurvan pekar nedåt. Men kul hade vi tillsammans och vi var nöjda med vår prestation. Att andra är bättre är inget att göra åt. Bara att gratulera. Hem med hel bil var extra skönt då vi skulle börja vår hemresa redan i veckan som kom.
Hemresan till Spanien gjordes i etapper där vi bl.a. gjorde hembesök nere i Jonstorp hos sponsorn RP Motor och Simon Heffa Nilsson för att bl.a. se hans Peugeot rallybil. Sedan supermiddag hos våra vänner och varma supportrar Bengt och Anita Almqvist i Malmö. Jo nog har rallyåkeriet inneburit många trevliga tillskott i livet allt. I södra Frankrike fick vi infallet att besöka den stora vingården Chateau De Lastours i Portel Des Corbieres. Anledningen var att ägaren där hade byggt testvägar där som WRC teamen har använt sig av. Det har även anordnats Rallycross där och tror även Paris-Dakar deltagare testat där. Jag var där med Mats Lundgrens UM-tour där på den tiden vi åkte buss och då Per Carlssons Rallytravels föddes. Häftigt komma dit 25 år senare och känna igen sig. Personalen vi nu träffade måste ha varit i blöjåldern eller rentav inte ens födda då. Svårt begära att de ska minnas nåt då.
Tyvärr hade vi inte råd att stanna ytterligare en månad i stugan. Augusti är lite för varm här i Spanien. Det får vi ta med oss till nästa år. Mycket beror ju på vad som händer med sorgebarnet husbilen som ju förstört tre år av Sverigesomrar. Den som lever får se.
