Efter Rally Blekinge:
Det blev c:a hundra mils husbilskörning plus 3,5 mil transportsträcka och bara några hundratal meter i rallybilen i denna helg den 22/9. Först en krånglande fördelare och sen troligen till följd av det ett mottorras. Synd om inhoppande Codrivern Jörgen Norman som inte fick åka just något.
Så det finns inte mycket mer att berätta om än att jag får hem och byta motor. Som tur är har jag en fungerande som står.
Väldigt stolta dock att Robert Andersson och Kapten slutade på en total trettonde plats. Det visar att vi inte bara har kul i våra sukkor. Vi visar att det går att köra fort med enkla och billiga grejor. Personligen tycker jag det är häftigt att vi ibland hänger med dessa snabba killar
Resultat HÄR
#10 Rally Killingen 2018-09-30
Cupen för 2018 avgjord. Men vem som blir näst bäst kommer att avgöras i SMK Örebros Rikspokalen som är SukkaCupens finaltävling.
Det är bara att erkänna att fjolårets mästarpar är bäst och behåller därför RallyProdukters vandringspris ytterligare ett år.
Men det här ska handla om vårt team Strömberg med Team Lindberg i Edsbyn som anmälare. Med hustru Brittmarie kvar i varma Spanien blev det vännen Ronnie Maxe som fick rycka in i högerstolen. Jag hade ju jobbat i garaget hela veckan och bl.a. bytt motor på Urzula. Återigen satt TH1 i. Det var den som blev dieselförgiftad förra vintern och som nu Tomas Hasselhuhn hade renoverat och jag hade stående som reserv. En alldeles fantastisk känsla av lättnad att ha en färdig motor stående. Den startade direkt vid uppstarten och verkar fungera alldeles utmärkt.
När vi anlände Värmländska Kil på fredagskvällen så var redan våra trogna servicemän Figge och Stig-Åke på plats. De hade tagit Figges husbil för att sova över och slippa gå upp tidigt på Söndagsmorgonen. Vilka gubbar …och med över 140 års erfarenhet tillsammans!! Nu lite grått och regnigt när vi besiktade.
Söndagsmorgonen visade sig på den ljusa sidan med uppsprickande himmel och en hel del sol. Vi tre ekipage som hade chans på seger var självklart på plats plus några till. Men lite för få startande tycker vi allt.
Första sträckan var grymt krävande. Väldigt snabb men inte rak. Det gällde inte bara att ha bra körteknik. Man var tvungen att våga också. Den som vågade bäst var ingen av oss tre (Ola/Ronnie, Robert/Kapten, Wille/Victor) utan vår C-förare vid namn Anton Larsson. Visserligen med lite lokalkännedom, men ändå. Vi var bäst ”of the rest”, 2,5 sekunder efter.
Resultatlista HÄR
