Vårt stora mål 2023

Sedan Brittmarie och jag gick i mål på Rikspokalen 2018 och slutade tvåa i det årets 1300 Rallycup har det inte blivit mycket rallyåka. Absolut inget för henne men lite ändå för mig. Älskade Urzula såldes och vår nya Zolweig skulle tas i bruk. Men så hade jag ju ett pågående projekt med Lazlo. Zolweig lånade jag ut till vännen Jan-Erik Eriksson som tävlade framgångsrikt med henne innan även hon blev såld, utan att vi tävlat med henne öht.

Före flytten från Nykroppa så hann jag få klart Lazlo så pass mycket att han kunde besiktas hos Bilprovningen och erhålla vita nummerskyltar. Det betyder att han får användas fritt av mig/oss när vi vill. Alltså även utanför tävlingssammanhang.

Däremellan kom ju så pandemin som lade sordi på all tävling. Vi passade på att stanna i vår Campo i Spanien där vi kände oss trygga.

När så möjlighet gavs att tävla igen så satsade jag på Sukkacupen igen 2022. Jag hann åka tre vintertävlingar. Två med Victor Johansson och en med Ronnie Maxe. Brittmarie tvingades stanna i Spanien med våra hundar. Vi vann alla tre. Sen blev det stopp. SBF hittade ett skäl att sätta käppar i hjulet för oss och så var det roliga slut. Jag hann iallafall att åka föråkare med Lazlo i East Sweden Rally med Fredrik Nilsson i högerstolen. Väldigt roligt men inte samma sak som tävling.

Möjligheten att åka föråkare utnyttjades så i SM-rallyt i Lima i vintras. Där hade jag och vännen Michael Lindberg fantastiskt roligt. Så lite skoj har jag kunnat haft. Men inte Brittmarie som saknar rallyt mer än vad ni anar.

I vintras dök så en möjlighet upp som vi inte tänkt på.

För att kunna köra MSR så behövs ju en Appendix K bil. Min kompis Jan-Erik Eriksson hade just bytt in en sådan som nästan var tävlingsklar. Brittmarie o jag funderade ett tag och beslutade att använda en del av vårt sparkapital till att köpa den bilen. Vi bytte bort vår fina Standard Suzuki Gti och vår Suzuki Cab, lade en peng emellan och Zandra blev vår. Måste vara mycket roligare än pengar på banken.

Faktiskt hann jag provköra henne tillsammans med goa Victor Johansson som ännu en gång åkte långa vägen från Ryd för att bisitta gubben. Det kördes nämligen en deltävling i 1300 Rallycup uppe i Ludvikaruschen, nästgårds där bilen stod. Trots svåra förhållanden och en hel del osäkerhet lyckades vi bli tvåa.

Men Midnattsolsrallyt (MSR) är en helt annan sak. Här krävs en rejäl budget. Jag o Britta har tyvärr rätt små pensioner så att betala ur egen ficka var otänkbart. Driftskostnader försvinner ju bara rakt ut i luften. Bilen däremot går ju alltid att sälja. Av någon anledning fick Motorbloggaren Tommy Svensson nys om detta. Utan min vetskap så uppmanade han folk att swisha mig pengar. Så helt plötsligt började det plinga i min telefon. Att det var han som var hjärnan bakom förstod jag ju när första pengen kom från honom själv. Sen kunde jag ju läsa i Motorbloggen.

Sen ställer ju mina gamla trogna -och några nya- sponsorer (De till höger) upp och har lovat hjälpa oss. Så ärligt leker livet just nu.

Henrik Gustavsson i Örebro ställer upp med garage/mekplats åt oss så mina gubbar Figge Nederfeldt och Stig-Åke Hedmark inte ska behöva åka elva mil enkel resa till Blötberget för att meka. Så nu kör vi!! Här är ju infon mer statisk. Det kommer hända mer dagsaktuella saker i vår Facebookgrupp "Ola Strömberg Rally".

Donatorer:

Anders Hultqvist, Anders Jonsson, C-G Wilke, Christer Johansson, Håkan Pettersson, Ingvar Håkansson, Joachim Widin, John Lundh, Jonas Hult, Kenneth Jönson, Lars Åkesson, Lennart Nyberg, , Michael Johansson, Michael Lindberg, Niclas Andersson, Nils Moberg, Patrik Pettersson, Pehter Linge, Per-Ola Alenius, Sten-Åke Rendahl, Tomas Hasselhuhn, Tommy Svensson, Tommy Tuväng, Mats Lundgren, Leif Salander, Jimmy Kujanpää, PEr Karlsson, Jörgen Richardsson, Bengt Graneskog, Anders Danling.

Summering efteråt:

MSR genomfördes men inte enligt plan. Det blev mycket skruva och hela två omstarter. Lite beroende på tekniska problem men mest beroende på misstag av herr chauffören. Dock ett väldigt roligt minne så här i efterhand.

Plåster på såren blev det en månad senare i Rally Uppland, Tierp. Ett liknande rally med lika många SS-mil men mycket kompaktare och framförallt billigare. Där körde vi felfritt men hade inte en chans mot mycket motorstarkare konkurrenter. Roligt var det förstås.
Så roligt att vi fått blodad tand och vill köra vidare 2024.