Cupen för 2018 avgjord.

 

Men vem som blir näst bäst kommer att avgöras i SMK Örebros Rikspokalen som är SukkaCupens finaltävling.

Det är bara att erkänna att fjolårets mästarpar är bäst och behåller därför RallyProdukters vandringspris ytterligare ett år.

Men det här ska handla om vårt team Strömberg med Team Lindberg i Edsbyn som anmälare. Med hustru Brittmarie kvar i varma Spanien blev det vännen Ronnie Maxe som fick rycka in i högerstolen. Jag hade ju jobbat i garaget hela veckan och bl.a. bytt motor på Urzula. Återigen satt TH1 i. Det var den som blev dieselförgiftad förra vintern och som nu Tomas Hasselhuhn hade renoverat och jag hade stående som reserv. En alldeles fantastisk känsla av lättnad att ha en färdig motor stående. Den startade direkt vid uppstarten och verkar fungera alldeles utmärkt.

När vi anlände Värmländska Kil på fredagskvällen så var redan våra trogna servicemän Figge och Stig-Åke på plats. De hade tagit Figges husbil för att sova  över och slippa gå upp tidigt på Söndagsmorgonen. Vilka gubbar …och med över 140 års erfarenhet tillsammans!! Nu lite grått och regnigt när vi besiktade.

Söndagsmorgonen visade sig på den ljusa sidan med uppsprickande himmel och en hel del sol. Vi tre ekipage som hade chans på seger var självklart på plats plus några till. Men lite för få startande tycker vi allt.

Första sträckan var grymt krävande. Väldigt snabb men inte rak. Det gällde inte bara att ha bra körteknik. Man var tvungen att våga också. Den som vågade bäst var ingen av oss tre (Ola/Ronnie, Robert/Kapten, Wille/Victor) utan vår C-förare vid namn Anton Larsson. Visserligen med lite lokalkännedom, men ändå. Vi var bäst ”of the rest”, 2,5 sekunder efter.

Efter SS1:
Anton Larsson:              2:48,7
Ola Strömberg:              2:51,2
William Binbach             2:52,9
Robert Andersson          2:54,7

Juha Liimatainen           3:09,5
Vesa Kujanpää              3:09,5

SS 2 lite längre men samma typ av väg. Snabb krokig och med mycket hög kvalitet. Här var Robert/Kapten snabbast följd av Wille/Victor o sen vi. Missade lite växlar igen.

På SS2:
Robert:       5:28,3
Wille:          5:29,3
Vi:              5:31,5
Anton:         5:45,2

Vid servicen efter SS 2 behövde vi bara tanka lite. Annars var allt ok efter intaget av Kexchoklad o saft.

Ställningen då:
William:       8:22,2
Vi:              8:22,7 (0,5 efter)
Robert:       8,23,0 (0,8 efter ledaren)
Anton:         8:33,9 (11,7 efter)
Vesa:          9:09.4
Ricardo:      9:10,6 Dessa två en egen kamp
Hugo:         9:10,8 (Vår ungdomsåkare som kör utan noter!!)
Juha:          9:16,5 (Det märks att tempot i täten är högt)

Ut till SS3 tyckte sej Ola känna igen sig sedan Svenska Rallyt runt 1980 -81.Lite mera rakt o vinkel och en hel del ute på öppna fält. Något var bekant men då kördes det åt andra hållet. Det hjälpte inte. Robert o Kapten tog ytterligare en sträckseger med hela 3,4 sekunder före oss men vi höll Binbach 2,4 efter oss.

Efter SS3:
Robert:       14:03,3
Vi:              14:06,4 (3,1 efter)
William:       14:08,5 (5,2 efter ledaren o 2,1 efter oss)
Anton:         14:31,3
Hugo:         15:26,5 (Vår ungdomsåkare som kör utan noter!!)
Ricardo:      15:26,6 Dessa tre en egen kamp
Vesa:          15:27,1 Nu Ricci före Vesa.
Juha:          15:37,2

På Korta SS4 var både Robert och Wille före oss med 1,7 resp 1,3 sekunder. Inga stora avstånd alltså.

Vid servicen efter SS4 var vi återigen samlade för att jämföra tider och diskutera sträckorna. Kul när alla har sina egna inbördes fighter.

Då var ställningen:
Robert:       17:43,7
Vi:              17:48,5 (4,8 efter. En evighet.)
William:       17:49,3 (bara 0,8 efter oss)
Anton:         18:19,4
Hugo:         19:24,4 (Vår ungdomsåkare)
Vesa:          19:26,8
Ricki:          19:27,9 (1,1 efter Vesa)Nu Ricci före Vesa.
Juha:          19:40,6

Så ut på de två sista och avgörande sträckorna. På SS5 lyckades vi knapra in lite på Roberts försprång men vad hjälpte det när Wille var 1,8 snabbare och därmed förbi.

Efter SS5:
Robert:       23,51,0
William:       23:52,9 (bara 1,9 efter Robert!)
Vi:              23:53,9 (1 sek efter Wille.)
Anton:         24:43,1 (säker 4:a)
Vesa:          26:05,8
Hugo:         26:07,0 (Ungdomsåkare räknas ej in bland oss. Jag gör det här ändå)
Ricki:          26:15,0 (Vesa gjort ett ryck!)
Juha:          26:27,3

Nu bara sista korta SS6 kvar. Hoppet fanns där men även motståndet. Den här gången ville det sig inte. Kanske var viljan inte tillräcklöigt stor och kanske det blev några yviga sladdar. Det räcker i detta gäng för att sekunderna ska rinna iväg. Robert och Kapten visade vart skåpet skulle stå och säkrade sin totala Cupseger 2018 i och med denna sträck- och cupseger. Mycket välförtjänt. En något besviken William Binbach utökade med 2,2 sekunder till oss men rådde alltså inte på kompisen Robert. Han borde vara mer glad för sin prestation. Han och Victor tillsammans har gått igenom en fantastisk utvecklingskurva. Enda faran är om man inte lär sej att ta motgångar. Jag har stått på några sådana exempel under min aktiva tid. Envishet och tålamod är några bra extra egenskaper man har nytta av.

Jag och Ronnie är trots detta mycket nöjda med vår insats. Jag körde nästan felfritt förutom några av mina vanliga felväxlingar (som var ödestigna i detta sällskap). Ronnie läste noterna lugn och exakt på ett för mig exemplariskt sätt. Kanske var det däcken som fällde avgörandet. Jag åker Dunlop och de Pirelli. Vilka är bäst på en Sukka. Mina Dunlop är åtminstone billigare. J

Nu ser jag fram emot att byta ut stolen till Brittmaries smala igen då hon faktiskt gör sig omaket att komma hem till nästa helg då finalen körs i Örebro. Biljetten bokades för flera månader sen och kanske fanns där ett litet hopp att vi skulle kunna fira ännu en cupseger tillsammans. Nu blir det inte så men vi ska garanterat göra vårt bästa i finalen ändå.

Direkt efter tävlingen ska vår förening 1300 RallyCup hålla årsmöte. Sen blir det rast vila fram till i vinter och ny säsong. Faktiskt bra att ha ett rejält uppehåll så vi alla hinner ikapp med övriga saker i livet.