Drömmar för 2023

Som ni minns så var jag hemma i Sverige i vintras och upplevde fantastisk glädje med att kunna få köra tre vintertävlingar med vår gröna Lazlo. Tyvärr gillades det inte att jag körde med min helt gatlagliga bil i Sukkacupen trots att ingen där hade nå´t att invända. Så tyvärr var det bara att lägga ner trots inköp av hjälmar o handskar.

Att jag skulle ”krypa till korset” och homologera bilen enligt SBF och dessutom få brukandeförbud på den finns inte på kartan för mig. Det är ju just såna här grejor som gör att jag och många med mig inte ser något annat alternativ än att söka andra vägar. De vägarna håller på att planeras och byggas. Till dess bidar jag tiden med vår Lazlo. Den kommer jag kunna använda som exempelbil när vi väl är framme.

Men sen har vi ju det där svårkombinerade dilemmat med att jag är väldigt sugen på att kunna få lägga iväg på en avlyst SS igen. Den längtan och den njutningen har inte gått över för mig. Problemet är bara att jag hunnit ganska långt på min livstumstock. Ska man göra saker i min ålder så är det viktigt att göra det NU. Annars kan det vara försent.

Brittmarie saknar även hon spänningen och dynamiken i utmaningen med rally. Så vi är väldigt överens. Hon tycker dock att om vi nu ska åka nå´t mer så borde vi väl göra det med Lazlo som redan finns där vid ”Sukkafabriken”. Visserligen körde jag föråkare med honom och Fredrik Nilsson i höstas i ESR. Men då är man ju funktionär så inte riktigt, riktigt samma sak. Trots att vi hade jättekul o fick några sladdar.

Till 2023 är planerna att använda Lazlo till att göra ett föråkaruppdrag i SM-tävlingen i Lima i Februari. Det ser jag jättemycket fram emot trots att man då måste lägga band på sig. Fjorton mil SS ska nog få bort lite abstinens. Sen blir det jättekul att helgen efter få borda Rallybåten och träffa en himla massa rallyentusiaster o kompisar. Surt för Brittmarie bara som måste vara hemma med hundarna.

Sen dök det upp ett tillfälle som satte myror i huvudet på mig. Jan-Erik Eriksson i Blötberget fick in en AppK Suzuki i byte. Den såg bra ut och var dessutom homologerad just i AppK. Det betyder att man kan åka med den i Sukkacupen (1300 Rallycup) men även i Historiskt rally typ MSR. Så efter lite diskussioner med Codriver Brittmarie, som har en dröm om att få åka MSR så beslöt vi försöka komma över den där bilen (som är döpt till Zandra). Vi hade ju en jättefin vit standard Suzuki Swift 1300 Gti Mk2 och en lika fin röd Suzuki Cab. Vi erbjöd dessa båda till Jan-Erik (visste han var sugen på den vita Gti:n) plus en peng emellan. Det blev att ta från våra besparingar fullt medvetna om att om brödet tar slut så kan vi ju sälja Zandra. Det är ju en himla skillnad mot att betala driftskostnader och tävlingsavgifter som bara ger tillbaka upplevelser.

Så nu har vi alltså blivit med en SBF-laglig rallybil som vi hoppas kunna åka lite med när vi kommer hem till Sverige i sommar. Även där är det lite ovisst då vår husbil stått på reparation i över ett år nu och är ju det enda vi har att bo i när vi är i Sverige och är förutsättningarna för att hela familjen inklusive hundar kan komma hem. Vi får se. Är ju en stund kvar till våren. I vinter blir det alltså bara jag som kan flyga hem. Bo får jag göra hos vänner.

Tyvärr räcker inte våra pensioner till mycket över vårt leverne så för att kunna tävla behöver vi hjälp med finansieringen. Allmosor känns inte bra även om jag tacksamt tog emot det i vintras. Så är det någon/några av er som har några bra kontakter med företag som skulle kunna tänkas vara intresserade av att hjälpa oss i vårat oldtimerprojekt så är jag idel öra.

Med det vill jag och Brittmarie önska er alla en GOD JUL och GOTT NYTT 2023.